En onsdag

Jag är alldeles överlycklig över att mina två små funnit varandra så fint. Visst, Iris fostrar och dunkar med tassen ibland, men hon har också himla kul med lillskiten och nu har de börjat sova ihop. Förut har de legat i varsin ände av sängen, men häromdagen hittade jag dom tätt ihop i sängen. Fint som snus.

Något jag inte är lika överlycklig över är att leva utan P vid min sida. Fy farao vad det är trist, tråkigt och jobbigt att inte ha världens bästa nära. En ljusglimt blir när Ture, Sixten, deras mamma a.k.a min syster och min mamma kommer till helgen. Jag har inte kramats med twinsen på två månader, så gissa om jag ska snusa ur varenda liten bebisdoft ur dom. Innan det är dags att ta helg vankas dock träning, ett seminarie och en föreläsning. Men sen! Sen kommer dom. Om mindre än 48 timmar närmare bestämt.