Lite efter 16 ringde telefonen. Veterinären meddelade att blodproverna inte visat något avvikande. 15 minuter senare, med gråten i halsen, har vi diskuterat igenom situationen och en tid fredag nästa vecka, den 30:e, är bokad. Om inget mirakulöst händer ska Iris då få somna och sova den eviga sömnen. Min älskade, älskade Iris. Den mest egna, men fantastiska varelsen, som så tydligt visar att något är fel. Att hon har ont någonstans, att något felar. Något vi inte kan göra någonting åt. Älskade Iris, du är alltid mattes stora tjej.
2 kommentarer:
Nej nu börjar jag gråta... Klart hon är din stora tjej, dina fina lilla Iris! Jag hoppas allt vad jag kan på att det magiskt ska vända innan den 30e. KRAM!
No no no no no no no no no no no NO. Oh god, I am also crying. Aw Matilda :( Usch. KRYA PÅ IRIS. Kram x
Skicka en kommentar