För en vecka sedan var vi inne med bubben för att ta prover och följa upp medicineringen, och i fredags fick vi resultat. Allt ser bra ut och vi märker att biverkningarna sakta men säkert börjar ge med sig. Lite piggare, mer på alerten och leksugen. Och, än så länge anfallsfri! 22 dagar and counting...
På kvällen, efter våfflor!, var vi dessutom på bio och såg The Budapest Hotel. Helt okej tyckte jag!
I torsdags pussade jag mina fyrbenta hejdå och begav mig mot västerslätt.
Där myste jag med det här två herrarna! Bland annat, i alla fall. De är ungefär hur söta som helst och natten till lördag sov Sixten hos mig.
På morgonen fick jag världens härligaste mackpussar, innan jag cyklade iväg för kompisträff.
Efter lunch tog jag med mig mamma och Tosca till mina barndomshoods och jagade vårens första vita guld.
I söndags härjades det lite mer med familjens sötaste herrar, innan jag på eftermiddagen tog tåget hem till Skåne.
Sen ägnade jag resten av kvällen åt att pussas med Svante. Och Patrik. Men inte Kerstin, för hon avskyr pussar.
1 kommentar:
Äh, går alltid att tvångspussa bara liiiite! :)
Vad skönt att höra att Svante varit anfallsfri så pass länge & att han är piggare. Du får ge honom en stor kram från oss i Toronto!
Skicka en kommentar