Olycksfågel

Pjuh. Veckorna springer förbi, och denna har varit ganska Svante-betonad. Jo, för vår kära lilla olycksfågel och resurskrävande kattherre har ju alltid varit ganska, eller väldigt, klumpig. Inte hoppat så mycket och varit lite försiktig i sina motionsövningar och liknande. När Patrik var inne med honom i onsdags för vägning (5,9 kilo - nu går vi på dietfoder!), så noterade sköterskan att det faktiskt ser ut som att något är fel. Så. Idag har vi varit inne för röntgen och undersökningar. Vid undersökningen så märkte hans veterinär (som han faktiskt tycker ganska mycket om, kanske framför allt för att hon alltid säger till honom att han är fin) att han har nedsatt känsel på ett område i ryggen. Röntgenbilderna visade att han har en kota ganska högt upp på ryggen som är lite sned, vilket kan bero på att han exempelvis legat lite snett i sin mammas mage och så har han liksom fortsatt att luta åt det hållet. Det gör förmodligen att det är en nerv som kommer i kläm, vilket ju så klart gör att musklerna blir spända och onda. Så, nu ska han få kortison en tid och så ska vi på återbesök om 2,5 vecka. Vi ska massera honom och om försäkringen täcker det så kan vi överväga att gå till sjukgymnast med honom för att hjälpa honom lite extra på traven. Men. SÅ skönt att det inte var något ”värre”. 

Nu ligger han hemma här och är lite groggy efter sövning. Åh, älskade älskade katt. Du må tömma mattes konto alldeles för ofta, men vet du? Du är SÅ värd det.